Jag ska ”bara” måla tapeterna…. lördag, Maj 14 2011

…. trodde jag! Jag bor i huset som mina föräldrar byggde. Innan jag flyttade in lät jag bygga en bastu i källaren. Det fanns ett rum som var avsett att bli bastu, men det hade aldrig blivit gjort. Jag hade ingen brådska och projektet tog nästan ett år, största orsaken till att det tog så länge var att jag inte fick materialet, som jag beställt,  i tid. ”Inte på två veckor” betydde i praktiken ”två månader”! Samtidigt började jag att ”förljusa” huset. Det första jag gjorde var att måla en  mintgrön hallvägg naturvit. När huset byggdes var väggen knallröd, för ca 20 år sedan målades den mintgrön. Mintgrön färg är inte så illa, men när den andra sidan av gången har olivgröna tapeter, då är det kanske inte så lyckat. Så när jag städade till julen 2009, målade jag väggen naturvit.

Jag flyttade in på sommaren. Före jag flyttade in, renoverade jag ett litet rum, som blev mitt kontor. Jag hade tänkt att jag målar väggarna och sätta ett nytt golv…. det gick inte som planerat! Det blev nya skivor på väggarna, nytt golv, en ny lampa och nya elledningar! Väggarna målade jag, med samma färg som jag målat hallen ett halvt år tidigare.

Mellan mitt kontor och hallen finns köket. Köket är ett mycket färgstarkt rum. Väggarna har knallgula tapeter, köksskåpen är knallblåa och golvet, tja, det är en röd plastmatta med svarat prickar…..

Egentligen skulle jag gärna riva ut allting och göra ett helt nytt kök, men det kostar, mera än vad jag är villig att betala! D v s jag anser mej inte ha råd att göra det nu. Hur kan jag fixa till köket billigt och snabbt? Jo, jag ”bara” målar tapeterna….. trodde jag! När jag rev loss en påklistrad knagge, lossade tapen, så jag beslöt mej för att ta bort all tapet innan jag målar väggarna. Det var lättare sagt än gjort. Från hårda spånskivor gick det någorlunda lätt, men dessa mjukinsulit skivor, ahh….. de gav mej en extrem huvudvärk! Tapeterna hade två lager, och grannen visste berätta att meningen är att man tar bort det översta lagret och sätter på nya tapeter. Han hade själv haft samma tapeter….. Nå, liksom han, så ville jag ha bort allting, innan jag målar. Jag använde först vatten blandat med tallsåpa och det gick någorlunda bra. När jag var och köpa diverse material från K-rauta, köpte jag även ”tapet-bort-tagnings-gele”. Fördelen med denna gele var att den rann inte bort som mitt vatten med tallsåpa gjorde.

När alla tapeter var borta, målade jag sedan väggarna med samma färg som jag använt i hallen och kontoret. Det var en struktur-färg, men  i o m att jag inte riktigt vågade, ser den ut som en vanlig målad vägg, men man kan känna skillnaden om man för handen över väggarna.

Naturligtvis blev det inte med att bara måla väggarna: de gråa golvlisterna ville jag inte mera ha, inte heller den gråa fönsterhyllan, ej heller de vita och gula gardinerna, för att inte tala om handtagen på köksskåpen. Jag köpte nya golvlister och grannen visade mej hur min girsåg fungerar (jag har nästan allt vad man kan behöva, men jag vet inte nödvändigtvis hur det fungerar!). Det enda jag inte har är en spikbössa, så jag hamnade att slå alla spikar för hand….. Men jag lyckades med mina lister, jag fick t o m beröm för dem av en yrkeskunnig person!

Gardinerna, jag gick till Eurokangas för att köpa gardinstyg i blått. Jag hittade ett tyg, som passade perfekt enligt min åsikt. Det visade sig också vara ett av de dyraste tygen, d v s 20 euro/meter!!  Dessutom måste jag köpa mera än vad jag behövde för att få mönstret att passa, så mina gradiner blev att kosta ca 70 euro! Tyget är ”organza”, men det är 100 % polyester och som material inget speciellt!

Hälften av handtagen gick lätt att byta ut, de hade samma mått, men den andra hälften av skåpen var inte lika lätt, det kastade på en halv cent! Det ena hålet gick bra, men så måste jag borra ett nytt för det andra. Det här är nog inte min starka sida, men jag lyckades få det gjort (tack vare råd från en yrkesman!). Till min stora glädje så täcker de nya handtagen de gamla hålen.

 

Förut fanns det en ljus rullgardin i fönstret. Jag satte upp den tillbaks, men den går bra att dra ner, men upp ska den rullas för hand. Jag beslöt mej för att skippa den och köpte en ny mörkbrun bambu-rullgardin, som jag även har i andra rum: terrassen, kontoret och sovrummet.

Ett svar »

 

Hösten är här! lördag, Sep 4 2010

Efter drygt två månader av semester är det dags igen att jobba. I början kändes det nog lite konstigt att igen måsta umgås med folk….. Jag spenderade min semester hemma genom att flytta och bara vara…. nu var det då dags att igen söka fram något som heter kläder och börja umgås med andra. Brist på tidsfördriv hade jag inte, tvärtom, det finns mera att göra än vad jag hinner, så det gäller att prioritera.

Tack vare den heta sommaren, så har jag simmat som aldrig förr. I slutet av sommaren var jag så gott som varje dag nere vid stranden och eldade bastun, simmade och njöt av naturens tystnad och det var nog härligt. När det blev kalla nätter sjönk vattnets temperatur rätt snabbt och idag var det 12-13 grader. Jag beslöt mej för att idag elda bastun och simma ”en sista gång” i år, trots graderna. Det är nog första gången i mitt liv som jag simmat, eller rättare sagt doppat mej, i september. Vinterbadare har jag ansett vara ”galna”, men jag börjar förstå dem. Visst bet det i skinnet att hoppa i när det är bara 12-13 grader, men efteråt känns det faktiskt rätt skönt.

När jag for ner tänkte jag att det är sista gången för i år, men när jag kom upp tänkte jag ”några gånger till”….. Om det blir vackra höstdagar fortsätter jag ända tills jag stänger av vattnet för vintern. Det har faktiskt sin egen charm det där med att elda bastun och sedan ta sig ett snabbt dopp i kallt vatten och bara njuta av naturen…… Hösten kan faktiskt vara riktigt härlig (trots att det kommer vinter efteråt!).

Ett svar »

 

Mitt sommarlov, del XI fredag, Jul 30 2010

Inget ont som inte har något gott med sig. Hettan i julimånad har varit rent ut sagt hemsk. Jag älskar sommaren och värme, men för mycket och för lite skämmer allt. När det på natten är över 30 grader i sovrummet, börjar det bli olidligt. Man ligger som ett X på sängen, med en fläkt som får luften att röra på sig, och natten känns olidligt lång ändå. Alla fönster är öppna i hopp om att få korsdrag, men vad hjälper det, då det är kolungt ute och temperaturen är över 30??!!

En natt försökte jag sova i källaren. Jag förde ner min hängmatta i garaget. Jag har en ställning för hängmattan, så den går att flytta vart som helst. Att sova i den var inte alls lika skönt, som då när man ligger i den utomhus på dagen för skojs skull. Jag fick sömn, men vaknade rätt snabbt av att jag frös! Cementgolvet utstrålade kyla, så jag gick upp efter en bäddmadrass, som jag hade i skåpet. Nytt försök, lyckades det nu då? Nej, någon använde mitt vatten vid stranden med jämna mellanrum, vilket ledde till att pumpen gick och den för ljud, mycket ljud. Pumpen finns i pannrummet, och till pannrummet finns en dörr, men den dörren kan jag inte stänga för tillfället, för jag har långa plankor i garaget och de går ända in i pannrummet. Efter sex timmars pina gick jag upp igen. Trots att natten inte gett mej den tillfredsställelse jag önskat, tänkte jag försöka igen. Nästa natt var det dock lite svalare in och jag valde mitt riktiga sovrum och satte fläkten igång. Jag sov rätt bra den natten.

Mitt gamla hus, där jag bodde förut, var kallt både på vintern och på sommaren. Jag minns när jag jobbade på sjön och var ledig, brukade jag gå och lägga mej 9-tiden på morgonen och steg upp 6-tiden på kvällen, sedan var jag uppe hela natten, när det var svalt ute. Då kunde man jobba och göra något.

Nå vad är det goda? Härtills har jag bara klagat. Jo, det goda med denna hetta är att vattnet i träsket är varmt, mycket varmt. Jag älskar att simma, men endast i varmt vatten. Jag har inte simmat så mycket på flera år som jag simmat denna vecka. Jag har varit nere vid stranden varje dag denna vecka och badat och simmat och det har varit härligt. Ibland har jag haft väninnor med mej, ibland har jag varit ensam. Idag gick jag ner till stranden och eldade bastun, sedan kom jag hem och gjorde en pick-nick korg åt mej och for ner tillbaks. Jag badade, simmade och hade en pick-nick på bryggan. Inga störande ljud, de enda ljuden som hördes, var naturens egna. Ibland kunde man höra avlägsna röster, men inte så det störde. Idag var det molnigt, så det var inte lika vackert som då, när det är en molnfri himmel. En solnedgång över ett spegelblankt träsk, där endast naturens egna ljud hörs, är en fantastisk upplevelse. Denna sommar har varit full med sådana kvällar.

I två månader har jag mer eller mindre levt som en eremit, men snart är mitt sommarlov slut och det är dags att söka fram kläder och gå på jobb igen. När vintern och snöstormarna kommer, då har jag många underbara minnen från denna sommar, trots att den har varit lite väl het och för torr.

Ett svar »

 

Mitt sommarlov, del X onsdag, Jul 28 2010

Jag behöver pengar, som jag inte har! För första gången i mitt liv, önskar jag att jag hade lite mera pengar. Jag har aldrig brytt mej om att ägandet eller pengar i första hand, jag har haft andra prioriteringar i livet och har fortfarande, inte har jag heller någonsin upplevt känslan av avundsjukan över att någon har något, som jag inte har. Jag har stött på många saker, som andra har och som jag tycker är helt fantastiska, men jag har i ärlighetens tecken aldrig kännt avundsjuka, tvärtom, jag har varit glad för deras skull.

Varför önskar jag nu mitt i allt att jag hade mera pengar? Jo, under denna sommar har jag hittat både ett och annat hemma. Jag har alltid skämtat, när någon frågar om jag har det ena eller det andra, att fråga grannen, han vet! Och delvis är det helt sant, jag vet faktiskt inte vad allt jag har. När jag började bygga min bastu, berättade grannen att jag har bräder, som passar ypperligt till bastupanel, om jag sågar dem och det gjorde jag.

Nu under sommaren och i o m min flytt, har jag hittat både ett och annat intressant. Från förut visste jag att hos oss finns min farfars fars sjömanskista. Min farfars far var i den amerikanska flottan i slutet av 1800-talet. Kistan innehåller typiska amerikanska souvenirer, bl.a. dynor med bilder av fartyget U.S.S. Newark, som han tydligen jobbade på. Jag vet i stort sett, vad som finns i kistan, jag satt en gång och gick igenom innehållet, dock endast ytligt.

För några dagar sedan, kom allting fram igen. Min faster ringde, hon har inte haft kontakt med mej och min familj på 40 år!! Om jag inte skulle ha suttit, tror jag nog att jag skulle ha fallit. Orsaken till att hon inte har haft kontakt, är något som jag lyckades åstadkomma som 5-åring! Ordspråket säger: ”Som de gamla sjunga, så kvittra de unga” och det var precis vad jag gjorde…..

Min faster ska flytta och nu så undrade hon om jag ville ha en tavla. Tavlan föreställer ett motiv, som i många år har trotts vara mitt, men som i verkligheten är något, som grannen äger. Jag svarade ja tack, jag tänkte att jag ger tavlan åt min granne. Samtidigt så tänkte jag, att hon får breven, som hon skrev hem åt sin mor, då hon studerade. När jag flyttade, hittade jag brev, som min farmor sparat. Jag läste dem aldrig, men såg vem som var avsändaren.

Jag trodde att mötet skulle bli ett kallt utbyte av saker, men dröm om min förvåning, då hon gick med på att hälsa på sin bror, d.v.s min far. Vi kom in på samtalsämnet ”the old days” och eftersom hon i något skede höll på med släktforskning, intresserade det henne. Jag visade henne några gamla foton och hennes farfars kista. Då mindes jag även att jag sett en gammal fotoram, och gick efter den. Dröm om min förvåning, då jag såg vad den innehöll. Jag trodde den innehöll ett vanligt foto, men inte, det var ett foto som var broderat och således även tredimensionellt. Fotot var gjort av garn och tyg och som hantverk är det helt fantastiskt i min ögon.

Jag beslöt mej för att ringa personen, som kanske vet något om saken, d.v.s. min fars kusin, som bodde på hemmanet. Jag skickade en bild på tavlan per epost och han bekräftade att det är min farfars far, som porträttet föreställer. Porträttet var broderat på en gungstolsmatta, varifrån man sedan klippte ut porträttet och gjorde en tavla av den. Han visste också berätta att kistan, som jag har nere i källaren, hade blivit min farfars fars död. Han hade stigit upp på en stol för att stänga spjället, fallet ner på kistans kant, fått inre blödningar och dött. Min farfar var känd som envis och väldigt långsynt och min fars kusin berättade, att ta detta 10 gånger och du får din farfars fars personlighet. Nu förstår jag vem jag kan tacka min envishet och långsynthet för……

När vi diskuterade gammalt, frågade jag om Bibeln från 1600-talet. Var finns den nu? Hos er, var svaret. Hos oss?? Jag har aldrig sett Biblen hos oss! När Mattas huvudbyggnad revs, fick min pappa sjömanskistan, ty min fars kusin ansåg att han var bäst att ta hand om den i o m att han själv inte hade plats för den. När min fars kusin flyttade från Hopom, hade han även gett Bibeln och en del andra böcker åt min far. Detta visste jag inget om. Medan vi talade, gick jag runt omkring i källaren, och döm om min förvåning då jag hittade en låda som innehöll just detta, Bibeln från 1618 och en del andra böcker! Den har funnits hos oss redan över 10 år och jag hade ingen aning om detta!

Bibeln har inte funnits så länge i släkten, den kom till oss, ty personen som hade den, hade börjat riva ut sidor för att sätta mellan stockarna i en stockstuga. Min farfars far tog den och gav tidningar i stället åt personen. Därför fattas några sidor ur Biblen. I pengar har Biblen inget värde, kanske max. 200 €, men för övrigt så tycker jag den är guld värd. Det är den första Bibeln, som innehöll både Gamla och Nya Testamentet enligt de uppgifter jag fått.

Samma sak gäller orgeln, som jag trodde att endast var ”inhyrd” hos oss. Den är köpt och tillhör således oss. Det förändrar saker och ting och naturligtvis blir den kvar här hos oss. Först hade jag tänkt att kistan och alla böcker, ska föras till något museum, men något lokalt museum finns inte. Som min fars kusin konstaterade, sakerna hör hemma i Hopom, hos någon. Och även om de för släkten betyder en hel del, så betyder de inget för många andra.

Vart behöver jag pengar? Jo, jag har en hel del utrymme, som skulle passa som museum, men de är kalla. Det går inte att förvara dessa saker där. Om jag hade pengar, skulle jag göra något av dessa utrymmen till ett museum, så att alla (som vill) kan ta del av detta material. Jag anser inte att detta är endast mitt, utan ett det tillhör släkten, och att denna glädje bör delas. Men som den optimist jag är, tror jag att jag kommer på en lösning en vacker dag….. Tills dess så kommer jag att inventera kistan och dokumentera dess innehåll. Bl.a. finns där min farfars fars dödsannons, som är urklippt ur en tidning! Denna annons är över 70 år gammal, hur många håller på med att klippa ur dödsannonser ur tidningen idag? Jag bara undrar…..

Lämna ett svar »

 

Mitt sommarlov, del IX lördag, Jul 24 2010

När jag började med att bygga min bastu i källaren i november, meddelade jag att jag önskar att den är färdig till sommarlovet, då jag tänker flytta in. Juli närmar sig sitt slut och den är fortfarande inte klar, men jag ser ljuset i tunneln. Det är bara lite kvar…..

I maj när jag beställde dörrar, skulle de komma efter 2 veckor, drygt 2 månader senare har jag äntligen fått dem! Men när de väl kom, så var de på plats inom 24 timmar! Delvis är det även mitt fel att det dragit ut på tiden, jag har inte hunnit beställa saker så snabbt som de har behövts, eller jag har inte förstått att det tar så länge att få sakerna. Nu är det några skåp som fattas, sedan kan elektrikern komma och så är det färdigt.

Jag ritade upp en preliminär ritning över det utrymme jag hade till förfogande och killarna som varit här, har lyckats uppfylla mina önskningar. Av de knappa 16 kvadratmeter jag hade till förfogande har jag lyckats få bastu, dusch, wc och ett ”hjälpkök” för 2 bykmaskiner, några symaskiner, en mangel och några skåp. Med tanke på vintern och framför allt lakan, har jag ritat upp byksträck, som kommer fast i taket enligt min egen modell.

Jag planerade en helhet, men tänkte inte så mycket på detaljerna. Vid flera tillfällen har killarna frågat mej, passar det om vi gör så här…. Jag har alltid blivit lika positivt förvånad, att de frågat om det passar. Efter en snabb eftertanke, har jag konstaterat att det passar utmärkt eller konstaterat att gör, som du tycker är bäst och enklast för dej. De har använt sig av ett sunt bondförnuft, något som jag gillar…..

I ett skede tänkte jag flytta ner min ställning för hängmattan och sova där, ty det var över 30 grader varmt i sovrummet och nere i källaren var det bara 23-24 grader. Jag gillar sommar, sol och värme, men ibland blir det lite för mycket. Gissa om jag var glad, då jag förra natten måste krypa under täcket, för jag frös. Nu så har jag 19 grader i sovrummet och jag ÄLSKAR det! Tänk att för en gångs skull kunna gå och sova utan att känna sig som om man var insmord med Karlssons klister, d v s klibbig som bara den.

Säg den glädje som varar för evigt, det blir säkert varmt och hett ännu, så jag tänker njuta av denna ”tillfälliga kyla” genom att gå och sova en natt tidigt och sova länge….. Lördagkväll och jag planerar på att gå och lägga mej, och klockan är inte ens 8, är det månne ett tecken på att man blivit ”gammal”??!!

Lämna ett svar »

 

Mitt sommarlov, del VIII söndag, Jul 18 2010

Nu har jag stött på en större kulturkrock!! Efter att ha flyttat och koncentrerat mej på att flytta, har jag igen haft tid för ett ”socialt liv”, jag har facebookat. Som en f.d. sjöman älskar jag att vara hemma, att gå ut är inget för mej. Det här är en sak, som är svår att förstå för peroner som aldrig har jobbat på sjön. Jag är finlandssvensk, med en hel del amerikanst och rikssvenskt i bagaget (jag har bott i USA och jobbat med rikssvenskar) och att blanda det med det finska arvet, är inte alltid så lyckat.

Jag kommenterade en väninnas inlägg med ”en tarkoittanut sinua, kultaseni” på engelska skulle det ha varit ”I didn´t mean you, my dear!”. En helt korrekt översättning, men som tolkas helt fel! För en  amerikan eller en rikssvensk, var det fråga om en hövlighet, men en finne tog det på allvar! Killen började skicka mej privata meddelande med bl.a. telefonnummer. När jag konstaterade att du är gift, gör du verkligen sådant nu, som du vill eller accepterar att din fru skulle göra, ville han byta samtalsämne. Jag drog en nödlögn att jag var på väg till mina grannar och loggade ut ur chatten.

Jag anser att om man är gift eller har  ett förhållande, då håller man inte på med ”dirty-chit-chat” på nätet med andra, även om det bara är platoniskt. Vänner kan man ha, till höger och vänster, men det finns gränser. Jag är säkert gammaldags och en hel del annat med, men det är så jag anser om saker och ting och jag vill verkligen inte vara en del av en sådan ”hemlighet”.

Den kvinna, eller man, som har en sådan här partner, har mina fulla sympatier…….

Lämna ett svar »

 

Mitt sommarlov, del VII lördag, Jul 17 2010

Tiden lider och vi med den…. Vad tiden går snabbt! Det är tredje året i rad som jag har en ordentlig semester (10 veckor), förut så hade jag en vecka ledigt då och då, men aldrig något som hette semester. Tre veckor gick aktivt åt att flytta, så att jag fick ett funktionsdugligt hem.  Klart är det inte, men nu så flyttar jag bara lite saker då och då, beror lite på vad jag behöver.

För första gången på många, många år, har jag gjort vad jag vill, när jag vill. Jag har gett tid åt mej själv och mina hobbyn. I ungdomen hade man brandkårsfester, dessa finns inte mera. Det finns visserligen andra tillfällen, så som t.ex. seglarfestivalen, men jag har inte besökt en enda. Jag har varit hemma och fixat lite i huset och testat mina pyrografiska pennor.

Jag beställde pyrografiska pennor från USA i vintras. I Finland får man inte tag på ”riktiga” pennor. Det är rätt så roligt att bränna i trä och de olika pennorna ger olika resultat. Pannunderlag i trä är ett tacksamt objekt att testa på, frågan är, vad skall jag ha som motiv? Det måste vara enkelt, det får inte vara för svårt. Jag satt och funderade på hurdant pannunderlag skall jag göra. Jag måste ju först forma trä, så det blir lämplig storlek och har rätt modell för motivet. Som en blixt från klar himmel fick jag svaret: Liljendal vapen! Formen är lätt att såga och motivet lätt att bränna!

Detta var mest på skoj som jag gjorde det, men dröm om min förvåning, då jag visade detta åt mina grannar var de genast intresserade av att köpa det. Nå, jag har inte tänkt sälja dem, detta är bara för skojs skull, men nu har jag brännt några, som de kommer att få som julklapp. Så när andra är på simstranden, sitter jag hemma i skuggan och bränner julklappar!

Om man satsar på att själv göra julklappar istället för att köpa dem, då får man nog börja tänka på saken redan i sommarhettan! Detta kan man göra på kvällarna, att sticka sockor är otänkbart för mej på sommaren.

Ordspråket lyder ”den som söker, han finner”, men jag får väl säga ”den som städar, han hittar!”. Jag har fraktat saker till avstjälpningsplatsen i minut och parti, men det räcker inte. Jag behöver fortfarande lite utrymme till, nå, egentligen ganska mycket. Jag ser mej omkring i garaget och undrar hur jag ska få mera utrymme där. Plötsligt så slår det mej, orgeln! Den är inte min, den ska bort! Hopom by hade en gång en skola och i den skolan fanns en orgel och den orgeln finns nu i min källare.  Av någon orsak hamnade den orgeln upp till Mattas, och när de som bodde där rev huvudbyggnaden, hamnade orgeln ner till oss. Jag älskar gamla saker och sparar gärna allt, men när jag inte har rum, då kommer det egna i första hand. Jag ringde till ordförande för byaföreningen och jag slipper av med orgeln inom en när framtid. För tillfället är det lite omöjligt, ty de som bygger min bastu har en massa saker i vägen. Men när byggarna tar sitt pick och pack, då flyger orgeln ut.

Jag har min farfars fars sjömanskista, som han hade när han var i amerikanska flottan i slutet av 1800-talet, och det räcker för mej. Den innehåller bl.a. typiska amerikanska souvenirer, inventarielistor från stallet från mitten av 1800-talet och kvitton över erlagda ersättningar för utomäktenskapliga barn och förstås breven han skrev hem, då han satt inne för mord! Han och drängen hade supit och drängen skulle ta livet av honom med puukkon, men gubben tog kniven av drängen och dödade honom med den och då blev det mord….

Sedan så har jag en båtmotor, som jag även gärna skulle bli av med. Den tillhör visst min fars kusin, men han har inte synts i Finland sedan utmätningsmannen försökte få tag på honom, och jag har ingen aning om var han finns. Ack, du kära öde och denna släkt (min fars släkt, sedan har vi min mors släkt och där finns minsann drama så det förslår också!)!

Lämna ett svar »

 

För ca 20 år sedan… onsdag, Jul 7 2010

… gick jag på en kurs i teckenspråk. Med på kursen fanns en söt, blond och glad flicka. Hon var jättetrevlig. Några år senare hamnade hon på Iltasanomats första sida, hon hade blivit mördad av sin egen man. Han sköt henne. Nu har denna man skjutit tre personer till!

Det är förfärligt när något sådant här sker, man ska inte behöva dö i skottskador i vårt land. Men vad diskuterar man om nu? Vapnens vara eller icka vara. Inget vapen har någonsin dödat någon, det är personen som håller i vapnet. Nu blossar diskussionerna upp igen om vilka vapen och vem som ska få ha vapen igen. Personen som nu sköt tre personer, skulle aldrig ha fått en vapenlicens, och vapnet han sköt med var olagligt. Varför håller man då på med att tjafsa om lagen borde vara strängare o dyl ? Det hade inte hjälpt i detta fall och kommer inte heller att hjälpa i kommande fall av denna typ!

Samma sak gäller skolskjutningarna. Man diskuterar vapnen och deras tillstånd, men man förbiser helt samhällets satsningar på psykvården och annan vård. Men naturligtvis är det enklare att skylla ifrån sig, än att se sig själv i spegeln. Det är klart det är vapnens fel, man tvår sina händer. Att det är något fel med vårt samhälle och hur saker och ting sköts, det vägrar man inse.

Och när vi talar om olagliga vapen, vad har det då för betydelse hurdana lagar vi har??!! Säg mig den brottsling som funderat över de rättsliga konsekvenserna i fall av att han eller hon blir fast??!!

Nå, det är väl bara att utstå lidandet med dessa anti-vapen-fanatikers attacker den närmaste tiden, igen en gång, även om man ser ”rött” när man hör deras uttalanden! De har inte hört ordspråket: Det är bättre att tiga och låta folk tro att man är dum, än att tala och undanröja alla tvivel!!

Lämna ett svar »

 

Mitt sommarlov, del VI måndag, Jul 5 2010

De tre första veckorna gick åt att flytta ”aktivt”, nu har det mera blivit ”ibland”. Jag har t.o.m. tagit ledigt några dagar eller bara annors gjort vad jag vill och inte vad jag måste. På fredagen beslöt jag mej för att ta en ledig dag och åkte in till Borgå för att handla. Egentligen så avskyr jag att ”shoppa”, men ibland är det nödvändigt. Jag började min lediga dag med en lunch på Sabaai, jag gillar deras mat. Sedan råkade jag gå förbi en guldsmedsaffär och naturligtvis så ”fönstershoppade” jag som vanligt. Även om jag älskar att ”fönstershoppa”, så är det sällan jag får för mej att köpa något. Denna gång gick jag in för att handla.

Jag gick in och köpte ett Nomination-armband. När de kom ut på marknaden, var jag inte speciellt förtjust i dem, men efter några år av mognad, har även jag fastnat för dem. Jag hade ett armband, som jag gillade mycket, men efter att det lossnade titt som tätt, sluta jag använda det. Sista gången så fick jag det tillbaks från Siljas kemtvätt och då lade jag det i lådan, för gott. Nu har jag hittat ett nytt, som jag kan använda. Jag köpte ett och lite delar till. Visiten till Borgå blev kort och när jag kom hem, så var det dags för ett besök till Lovisa. Samtidigt beslöt jag mej för att besöka min småkusin, som låg på sjukhuset. Vad ska jag föra med mej? undrade jag. Ett Nomination-armband! Jag ringde och frågade av hennes son, om hon hade ett sådant, och han svarade nej. Jag gick och köpte ett åt henne med, och hon blev glad över armbandet. Det piggade upp hennes annors så trista tillvaro, jag hade lyckats!

Idag, så var jag med en annan väninna och shoppade. Även hon hade tänkt skaffa sig ett Nomination-armband en längre tid, men det hade inte blivit av. När jag berättade att jag skaffat ett, ville hon också skaffa ett åt sig. Vi gick och handlade. Jag köpte två bitar till mitt eget armband och hon köpte några till sitt och beställde några. Nu har jag sju bitar i mitt armband och de har en mening. Naturligtvis har de var och en för sig en mening, men för mej så representarar dessa sju delar var och en för sig ett kilo smör!

Jag bryr inte mej om min eller andras vikt i kilon, men tyvärr så meddelar mina knän åt mej vad de anser om min vikt. Övervikt är döden för dåliga knän. Att banta är en dålig lösning på ett problem, för om du återgår till ditt normala liv efter bantningen, så får du samma vikt tillbaks och oftast lite till. Därför har jag beslutat att aldrig banta. MEN vid årskiftet beslöt jag mej för att ändra mina livsvanor, utan att pruta på livets goda! Jag beslöt mej för att ändra mina lunchvanor och röra på mej mera.

Idag, sex månader efter att jag fattat mitt beslut, är jag sju kilo lättare, omräknat är det samma sak som 14 paket smör! Själv tycker jag att jag ser lika ut, men endel av mina gamla kläder går på mej, vilket de inte gjorde förut, så någon skillnad måste det vara. På lång sikt så strävar jag till att skaffa några bitar till, till mitt Nomination-armband.

Om man vill gå ner i vikt, hade man kunnat åstadkomma mycket mera på denna tid, men jag vill inte att det märks, d.v.s. jag vill inte att det är det huvudsakliga målet och med det har jag lyckats. Jagt har inte haft det som mitt primära mål, bara som en biprodukt, och det har lyckats, utan ansträngning. Om det går i fortsättningen lika bra, det vet jag inte…. Det återstår att se!

När jag nu var i Borgå och gick på de äckligt heta gatorna, gick jag även i några andra butiker. Slutresultatet var lite på – 500 euro:  En dörrmatta, en digibox, en frysbox till bilen, en skoställning och lite smått och gått! Men höjdpunkten var när jag kom hem, då kom Junior och mjauade högt, var har du varit??!! Han, som inte behagat komma in förra natten, kommer nu förnärmad över att jag varit borta! Den blick jag fick, var inte minsann fylld av kärlek!

Det stod förr på Marlboro-asken: Jag kom, jag såg, jag segrade! Junior kom, åt och gick ut igen! Men nu när klockan är 23.30, så passade det sig att komma in igen! Och nu är man minsann världens bästa vän igen! Ahhh….

Antagligen är det dags att ta sig en skönhetssömn, medan man får göra det i lugn och ro…..

Lämna ett svar »

 

Kan jag få biljetten, tack! tisdag, Jun 29 2010

Biljetten, ska man ha den med sig??!! Jag har jobbat som taxfree-försäljare över 10 år av mitt liv och har stött på frågan både en och annan gång. Det står på biljetten att man skall ha den med sig, då man gör uppköp i taxfree. Vid varje ingång fanns det stora plakat på svenska, finska och engelska med samma information. Gick det hem? NEJ!! Jag minns en gång när jag en kväll var helt ”färdig” med denna fråga, gubben som ville köpa förklarade att frun har hans biljett. Inga problem, konstaterade jag, när du fått biljetten kan du komma och köpa flaskorna! Jag tog flaskorna och satte dem under disken, flyförbannad egentligen, jag hade miljoner flaskor där från förut. Gissa vad, gubben tar fram sin biljett och konstaterar att det här gick ju bra! Jag hade råkat ut för en av tullens kontrollanter! Nå, det var tur för företaget att han kom till mej och inte gick till min kollega! Det fanns en tid, då vi alla gav fan i att fråga biljetten, men följden av det blev att det kom meddelande från tullen att om vi inte gör det, då drar de in företagets tillstånd att sälja taxfree-sprit! Sådana konsekvenser skulle ha varit katastrofala, trots allt, så består största delen av intäkterna av taxfree-sprit. Det var faktiskt inte för nöjets skull vi frågade efter biljetten….

Vad är meningen med detta? Jo, i princip, så var dessa människor normala, arbetande människor, utan större problem. Gick budskapet hem? NEJ! Lovisa stads grundtrygghetscentral skickade för några dagar sedan hem taxikort åt personer som är berättigade till förtjänst för gravt handikappade. Inte den lede förstår sig på dessa papper, för att inte tala om klienterna!

De människor som berörs, är oftast över 70 år. De har inte läst finska, eller engelska,  i skolan och själva taxikortet är endast finskt och engelskt. Hallo!!! Engelska är inte ett officiellt språk i detta land, men svenska nog. Taxikortet är i kraft tre år och det skall visas tillsammans med ett uppföljningskort, som är helt finskspråkigt!! Lovisa stad skickar hem blanketter för tre år på en gång, jag skulle vilja se de personer, som sparar allting i tre år! Folk har inte ens koll på sina garantikvitton, ännu mindre på biljetter, det är bevisat! Jag undrar verkligen med vad de tänker, som har hittat på detta, inte med hjärnan i alla fall!

Min far, som hör till den utvalda gruppen, skulle aldrig klara av detta själv. Min mor, som skötte saker och ting medan hon levde, skulle heller inte ha klarat av denna information. Hon var delvis finskspråkig, mormor var nämligen helt finskspråkig. På basen av detta undrar jag verkligen hur andra personer i samma situation klarar av detta.

Som tjänsteman måste man vara rätt så blåst i flinten för att godkänna sådant här. Man har inte tagit i betraktande klienterna, eller kunder, vad man nu vill kalla dem. Är det verkligen meningen att göra livet så svårt som möjligt för dessa personer, som annors också inte har det så lätt? Huvudsaken tycks vara att man själv slipper så lätt undan som möjligt, vilket får mej att undra, för vad får de betalt??!! Kundinriktad service är ett okänt begrepp för dem! Den som tar betalt för att ge service, skall göra det på kundens språk, inte tvärtom! Med tanke på att SFP är ett av de största partierna i området, är det svårt att förstå hur detta är möjligt.

Den generation som nu behöver service, är den generation som byggde upp samhället med tanke på vårt bästa. Så här tackar vi dem, vi ser inte de uppoffringar de gjort för oss!

Nå, det finns inget ont som inte för något gott med sig. Att undervisa i textbehandling innebär också lära ut den internationella standarden vad gäller affärsbrev i alla format. När man meddelat formatet, är det ibland svårt att hitta på exempel. Det brev min far fick,  är ypperligt. Jag kommer att spara det, så när stunden är aktuell, får eleverna skriva om det, så det uppfyller standarden, detta brev har nämligen INTE en standard rätt! Men vad kan man vänta sig, det är ju trots allt en kommunal tjänsteman som skickat ut brevet! Om jag som elev på sekreterarlinjen i lilla hanken, en gång i tiden, skulle ha skrivit ett sådant här brev, skulle jag aldrig ha blivit utexaminerad därifrån, och en elev som skriver ett sådant här brev åt mej, få heller inte godkänt!

Lämna ett svar »